fredag 30 december 2011

TGIF 2011

TGIF´s årsbästlista för 2011 !

inleds med Raphael Saadiq och "Go To Hell" från albumet Stone Rollin. Kanske inte i klass med 100 Yard Dash, men inte kan man begära mer ? Det vore inte stabilt,som doktorn brukade säga. Hur som helst: Raphael är en stjärna!
Andra som kom med på listan är :
Magnus " världens bästa" Carlson med sin engelskspråkiga "Från och med du". Magnus Carlsson och jag morsade faktiskt på Magnus Carlson i samband med Waterboysspelningen på Katalin.
Adele måste givetvis vara med. Tre stora hits från "21" och i mitt tycke är Rolling In The Deep" överlägset bäst. Someone like you...mmm, den är också bra, och jag gillar den enbart efter att ha sett live-versionen från Brit Awards. Egentligen är det en ganska traditionell låt, men med det framförandet glöms sånt lät bort. Den tredje hitten, Set Fire .. ( Tydligen mest spelad på P3 2011) har jag dock svårt för.
Ryan Adams spelade också i Uppsala under året. En kanonspelning, tackar Jonas Curling för bedriften att få Ryan till UKK. Del blev faktiskt ett jäkla rännande på konserter under 2011. För min egen del, alltså. Trodde jag lagt av med sånt. Jag missade Veronica Maggio, kände mig gammal den dagen och gav bort biljetten i sista stund till en överlycklig och bättre behövande Julia , men annars såg jag både Waterboys, Håkan Hellström, Ryan Adams, Bob Dylan, Hoola , Sage Francis mfl, fl. ..
Amy Winehouse dog 2011 och nu kommer det tyvärr ut en del taskiga inspelningar som fläckar ner, vilket är synd & skam. jag ska försöka minnas henne för den här....och den här - som faktiskt var en come-back efter Back to Black succen.
Bob Dylan i Borlänge gjorde ingen glad, förutom möjligen de som fick platserna närmast scenen. Vi losers som stod en kilometer ifrån hade svårt att vet vem av gubbarna därframme som var Dylan? Gubbfan vägrade använde videoskärmarna till det dylika skärmar är avsedda för..nämligen att ge HELA publiken en upplevelse. Inte stabilt, Bob!
Om The Bobster var anledningen till att vi for till P&L i Borlänge överhuvudtaget, så blev Sage Francis och Håkan Hellströms spelningar goda skäl till att åka dit igen. Sage Francis körde sin maniska spoken word/hiphop/performance inför festivalens kanske minsta ( men hängivnaste ) publik . Han avslutade med suveräna "Best of Times" ( version med text)
Jag såg min (relativt ) nye favorit Håkan Hellström 4 ggr under 2011. Jag vet... vissa har svårt för Hellström. Jag vet, jag vet!
För egen del har jag har väl aldrig haft några problem med Håkan Hellström, däremot tog det ett tag att inse vad som var speciellt. Numera är jag såld. Såld&stolt. Tänker inte försvara det mer än så. Jag är för gammal för att bry mig om vad andra ska tycka. Vilket är djävligt skönt. Ibland är det jobbigt med credd, kan jag tycka.


HH´s sista platta , "2 steg från Paradise" ( och då ffa titellåten, när han sjunger med Björnerösten ) påminner mig om plattorna från Metronome studion där Anders Burman Burman spelade in Pugh och Bernt Staf.
M A O: Stor svensk musik!

"..Vroooom yes!
Snabbare än Speedy Gonzales!
oh, oh oh..2 steg från paradise!"


Den här versionen kommer från Nyhetsmorgon. Håkan får inte till Jörgen Lantz-rösten riktigt lika bra som på studioversionen, annars svänger den här versionen bättre . Hmm Augustifamiljen?

Till sist lite hårdrock:. Det här bandet ( Rival Sons) stötte jag på i år. Låter mycket Zeppelin, tycker jag... och det räcker väl långt?
Apropå L.Z ; den amerikanska versionen av "Män som hatar kvinnor" inleds med en cover på zeppelinarnas " Immigrant Song"

A-ah-ahh-ah, ah-ah-ahh-ah We come from the land of the ice and snow from the midnight sun where the hot..

framfört av Trent Reznor & Karen O.
Pampigt värre.

Ps, jag gillade Hollywood varianten, men tycker svenskarna lyckades bättre med själva "berättar-tekniken" ...eller vad det nu kan heta på filmspråk. Den svenska filmen var effektivare här, men den amerikanska vinner på många andra punkter. Vackrare foto, lite råare våld, lite blodigare och faktiskt, en bättre Lisbet Salander. På minussidan: För mycket nazister och en åldrig Mikael Blomkvist samt - som sagt- det långsamma berättandet.


ps 2..ett annat band jag följer med intresse är uppsalabandet YERSINIA. Börjar så smått hajja vad det handlar om.Tror jag. Den här är skitbra!..och vilken snygg T-tshirt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar